stackars mina vänner.

Jag känner att jag har försummat många av mina nära vänner, t ex
svarar inte när dom ringer (inte med flit, jag lovar!) men jag får ångest
ändå, jag är sämst på att ringa upp och kanske ännu sämre på att
svara på sms. Men det jag är sämst på är att ses. Jag tror nog att jag
är en liten veckoflykting iallafall, en sån som stänger in sig i hem, jobb
och annat tråk på veckorna istället för att skita i soffan eller damsugningen
en dag och åka till en bra vän och glo på en film eller bara ringa ett samtal
som kan sluta i en timmes babbel om egentligen ingenting men ändå
betyder något. Många av mina vänner är exakt lika dana som mig. Och
vi är säkert lika dåliga på saker... Men varför kan inte jag vara den som
bryter den onda cirkeln och tar kontakten igen ?! En break behöver alla
relationer någon gång, men inte alla gånger...
Förlåt ni som jag har försummat, jag ska bli bättre! I promise...
I hope you will forgive me.

Så, jag hade lust att skriva allt det här. Och ni som inte märker en
förändring, Ge mig en spark i bak!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0